4/7

Jag stoppade i mig 7 imovane och drack en cider helt i onödan för det hände ingenting. Det säger man ju alltid men det hände absolut ingenting denna gången. Mitt mående brukar bli förjävligt när jag äter imo men nu är känns allt okej. Eller visst lite ångest har jag. Jag vet inte vad jag skall göra med mitt liv. Jag kommer sitta här föralltid i min pappas lägenhet och bo med honom istället för att bo i min egna lägenhet. Jag klarar inte av den lägenheten, men det vet ni ju redan. Jag har inte varit på de saker jag skall göra denna veckan och fick ett mail från min kontaktperson på det stället där hon undrar vart jag tagit vägen. Ja vart har jag tagit vägen? Jag orkar bara inte gå dit, vissa saker är så tidigt på morgonen, andra gånger glömmer jag av, sen är det jobbigt med massa nya folk. Men jag har ändå varit duktig på målargruppen, inte missat allt för många gånger iaf. Förutom de igår, de var sista gången, de har jag lite ångest över. Eller skall tillbaka dit i augusti och då skall vi typ ha vernissage för de som är med i gruppen. Vet inte riktigt hur jag känner inför det. Men min kontaktperson som mailade skall jag träffa på tisdag och planera ett schema för hösten. Inte alls pepp på det vill bara ligga i sängen.

Jag känner mig så jävla värdelös, varför går jag inte bara dit liksom? Det är allt folk som skrämmer mig men de kan jag inte berätta för min kontaktperson för då kommer hon tycka att jag inte skall gå där för då är jag inte "tillräckligt" frisk för deras upplägg. Men jag måste gå där för annars kommer min aktivitetsersättning inte förlängas. Allt känns bara förjävligt just nu. Jag känner mig värdelös överlag. Jag vill inte vara den människan jag är i dagsläget. En tråkig människa och enda gången jag träffar någon så är det oftast för att dricka vin, okej igår hade jag en mysdag med en vän och åt tacos och kollade på film, men det händer några få gånger om året. Jag har liksom inga vänner, jag har mina grannar på min mammas gård, men nu flyttar ju mamma och då vill jag inte vara på den gården mer för de kommer ge mig sån ångest. Jag hatar mamma för att hon skall flytta och jag förstår inte hur hon tänker med denna flytten. Jag har velat bo hos mamma sen jag flyttade hem ifrån min lägenhet men då hade hon tagit över mitt rum och jag fick inte bo på bäddsoffan. Hur kan hon då tacka ja till en tvåa när hon vet att jag vill bo med henne och min bror och inte min pappa. Inte för att pappa inte är underbar att bo med, jag älskar att bo med pappa men det är mer rutiner hos mamma och det är väl det jag behöver. Nä jag vet inte ens vad jag behöver. En jävla massa benso känns det som jag behöver just nu iaf. Men det skulle ju aldrig hända.

Jag hatar verkligen mig själv, att jag satt mig i denna sitsen. Att jag knarkat bort alla mina vänner, varit så jävla elak mot folk som inte går att förlåta bara för jag tog för mycket tabletter och gjorde bort mig totalt. Jag saknar livet jag hade innan, jag jobbade och mådde helt okej, men nä, där någon gång började jag må dåligt trodde jag och behövde antidepp och imovane och sen kom inläggningarna, benson, tillslut kom tramadolen/oxynormen/amfetaminet. Jag hatar mig själv för allt jag gjort fel i mitt liv. Varför gick jag aldrig klart gymnasiet? Jag började ändå 2-3 gånger och försökte men jag hoppade av lika snabbt. Jag hatar mig själv för allt jag gjort. Alla jag varit dumma mot, hur hela min familj varit orolig för mig. Jag hatar nästan mest av allt att jag sitter med ärr på båda armarna, låren och smalbenen. Så jävla hemskt och jag påminns om den tiden när jag käka så jävla mycket benso och bara satt och skar mig. Jag vill inte bli påmind om den hela tiden. Jag vill inte att folk skall se mina armar för det var inte jag som gjorde alla dessa ärren, de var abstines och drogpåverkade J. Och dessa ärr kommer aldrig försvinna och jag kan inte acceptera det. Jag kan inte leva som en normalmänniska för vad jag orsakat under drogfyllor när jag varit obstinat och ångestad. Det går inte att få det ogjort men det är de enda jag önskar jag kunde göra. Jag hatar verkligen mig själv över allt annat på denna jord.