9/10

Idag är jag lite deppig. Vet inte riktigt varför men känner mig bara värdelös, men det gör jag ju nästan dagligen. Jag känner mig som en fet jävla kossa. Jag kommer aldrig komma någonstans i livet, min aktivitetsersättning är förlängd till maj 2016. Liksom 2016. Det är ju en evighet tills dess. Kommer jag någonsin bli frisk från min dystymi? Jag vill ju tro att jag kan jobba snart, men jag vet att det är en omöjlighet. Men det gör mig inte bättre att bara sitta hemma. Visst jag går ju på dessa kurserna som är en del av min "rehabilitering" från försäkringskassan, men skolkar ibland och tycker inte det ger mig någonting. Men får väl ge det en ärlig chans, det gör jag ju iofs men vissa grupper är jobbiga där man skall prata om saker man själv skapat under tiden man varit där, och jag gillar inte när folk ser vad jag skapat för jag tycker jag är så dålig, vill inte bli analyserad. 

Jag har inga vänner, eller jo det har jag visst. De bästa har jag, de som orkat stå ut med mig, har 3 sådana som finns kvar. Sen har jag en barndomsvän jag hittat tillbaka till för något år sedan och vi pratar varje dag. Sen en till gammal barndomsvän som jag också umgås med. Men jag saknar på något sett den tiden när jag hade många vänner och man alltid kunde göra någonting. Jag träffar bara någon på helgerna och då är det alkohol som gäller och ofta utgång. Och jag har inte ekonomin till det. Sen är väl inte alkohol det bästa för mig att haka upp mig på då jag har en beroendesjukdom. Sen är jag ju äldre nu, när man var yngre var man ju hos varandra hela tiden. Men nu är vi äldre, folk jobbar, och nästan alla av mina vänner bor kvar hemma för det är så svårt att få lägenheter i denna staden, och är man i våran ålder är det inte så himla kul att ta hem sina vänner när ens föräldrar är hemma.

Har funderat på att flytta tillbaka till min lägenhet, det kommer säkert inte hända, men att vara där ibland och typ vara hos pappa på helgerna. Men har inget tvutbud eller internet i min lägenhet. Det är det som är lite segt. Sen vet jag inte om jag skulle klara av att vara där, men hade ju kunnat börja söndag-torsdag, för på torsdagen måste jag ändå till där pappa bor för att hämta mina mediciner. Skall tänka lite på detta. 

Idag har jag gjort en dum grej, jag skrev en sak i mitt senaste inlägg som jag raderade men några kanske hann läsa. Att jag börjat räkna kalorier, maniskt, jag väger absolut allt när jag själv lagar mat, är det helg och pappa lagar mat så försöker jag se ungefär hur mycket av allt han använder osv så jag kan få ett hum om hur mycket kalorier det blir i hans mat. Jag har börjat träna igen, som jag gjorde förra hösten men då var jag lite manisk och gick all in på gymmet och var där varje dag plus en halv mil powerwalk om dagen. Nu är jag inte lika manisk i just det. Men jag får absolut inte gå över x antal kalorier per dag, helst mindre, har jag förbränt minst 400 kalorier som jag gör vissa dagar så blir det kanske lite mer än x kalorier. Men då har jag ju kalorier att äta upp av de jag förbränt. 9 kilon ner på 2 månader tycker jag inte ens är mycket, men sen kommer ju alltid helgerna och jag äter mat på fyllan och alkoholen tar så jävla mycket kalorier.

Ja det jag skulle komma till vara den dumma grejen jag gjort, idag spydde jag upp mat jag hade kunnat äta och ändå hamna under x kalorier. Jag vet inte ens varför jag gjorde det, varit så deppig idag och när jag väl hade ätit kände jag bara "jag är fan inte värd den här maten". Gick direkt in på toan och gjorde det jag gjorde flera gånger om dagen i 3 år, men det var ju 6 år sedan sist. Visst har jag spytt efter det också, men inte hela tiden som då. Men jag skäms över att säga det men det var en befrielse, ångesten jag hade haft idag kom upp med spyan. Jag är bara rädd att detta skall bli något långvarigt, alltså att spy. Det blir lätt det för mig, jag romantiserar det där med att spy, för de påminner mig så himla mycket om den tiden jag hade anorexia och spydde varje gång jag hade fått i mig för mycket, vilket var väldigt ofta. För mina tänder är redan så förstörda dom kan bli, har ingen emalj (heter det de?) kvar på mina tänder för jag druckit så mycket cola i mina dagar och har frätskador bak på tänderna. Mina tänder skulle inte klara av om jag börjar spy igen. Nej det får inte hända igen.

Tack till er som kommenterade mitt senaste inlägg där jag ville veta vilka som läste, alla har dock inte kommenterat men det får väl vara okej och en stor eloge till er som orkade läsa igenom detta inlägg som blev alldeles för långt. Kram till er