29/6

Just nu sitter jag på bussen påväg till sjukhyset jag varit inlagd på så många gånger, tänk alla veckor jag spenderat där, lyssnar på en spellista jag gjorde för lite mer än fyra årsedan när jag satt där i mitt rum på psyk. Sist jag var inlagd där var i april för två årsedan, min allra sista avgiftning. Vet inte ens varför jag är påväg dit nu. Kanske för att inse att jag aldrig skall hamna där igen, fast kan jag verkligen säga det? 

Har kartlagt mina år sen 2009, hur jag pendlat fram och tillbaka mellan depressioner, ätatörning, hypomaniskt beteende och bra perioder där allt funkat. Jag har alltid trott det varit något fel på mig, att jag inte är som alla andra. Det är jag nog inte, men alla andra är inte heller som alla andra. 

Jag är bara rädd att hamna i en såndär dålig period igen, risken finns med tanke på hur mitt liv sett ut, nen jag vill inte att det skall hända. De sista två-tre veckorna har jag känt att jag tagit ett kliv neråt igen, inte så långt ner men ändå ner. Jag gör fortfarande det jag vill göra, men det är dagar jag inte går ur lägenheten förutom en kort promenad med hunden, när jag är uppe länge på nätterna och analyserar mitt beteende. Googlar då och då hur mycket nozinan och risperdal man behöver ta för att lämna detta livet, inte för att jag är suicidal, utan bara för jag sparat på mig och dagen kanske kommer snart när jag inte kan resa mig ur sängen.

Jag skall troligast börja plugga till hösten, en utbildning på ett och ett halvt år. Jag har inte tid att bli sjuk igen, det skulle aldrig funka med allt jag vill göra. Jag ska till berlin snart, kanske barcelona innan det. Jag har inte tid att bli sjuk!

Jag kanske aldrig blir sjuk igen, jag hoppas ju innerligt på det, men jag känner mig själv och risken finns. Jag dricker för mycket, utsätter mig för risker, säger till alla att jag lever livet, men det finns något inom mig som inte stått rätt till sedan mamma gick bort, när skall jag få bryta ihop för det? Det har inte kommit ännu, gråter lite då och då, mindre än jag vill, kan jag inte bara få bryta ihop ett tag innan allt det roliga börjar?